Jag ville prova att baka stenkaka, ett slags pannkaksbröd som förr i tiden var populärt i södra Sverige, främst i Småland, Skåne och Blekinge.

Ingen stenugn

En stenkaka är inte stenugnsbakad, om någon nu trodde det. Buzzordet stenugnsbakad används numera brett om många olika sorters bröd som på det ena eller andra viset har tillretts i något som liknar en stenugn. Nuförtiden används också bakstenar i vanliga ugnar för att grädda bröd eller pizza och få en effekt som om det hade bakats i en stenugn. Om det skulle vara tillåtet att marknadsföra sådant bröd som stenugnsbakat är väl tveksamt. Men bakstenen för oss ett steg närmare stenkakorna, som heter just så på grund av att de ursprungligen bakades på upphettade stenar.

Antika anor

Ja, stenkakornas ursprung är långt äldre än stenugnen. Bruket att grädda bröd på stenar är en av de allra äldsta bakningsmetoderna som vi känner till. Arkeologiska fynd har visat att människor bakade platt bröd långt före de bildade jordbrukssamhällen och började odla spannmål. Och dessa första bröd bakades sannolikt på heta platta stenar.

Vad stenkakorna beträffar var den ursprungliga metoden att baka brödet på en sten. Sedermera övergick man till bakning på särskilda stenkakejärn eller stenkakeplåtar. Dessa var ofta tillverkade av gjutjärn och producerades vid vissa småländska järnbruk; Huseby var det äldsta och främsta.

Torka välling på stenar

I boken Mat och Måltid konstaterar Nils-Arvid Bringéus att stenkakesmeten i sin enklaste form bestod av mjöl, vatten och salt. Bringéus noterar därvid att de enklaste stenkakorna påminner en del om rieska, ett ojäst mjukt tunnbröd som bakas i Tornedalen, men att den lokala variationen av hur stenkakorna tillreddes var stor.

Smeten bestod ofta av en blandning av korn- och rågmjöl, men det förekom också att man enbart använde rågmjöl. I Småland var det inte ovanligt att även blanda ner riven potatis. I Skåne och Blekinge var vetemjöl vanligare och där kunde man också ha mjölk och ägg i smeten. Mer som vanliga pannkakor med andra ord.

I vissa av Skånes skogstrakter, till exempel i Göinge, tycks man länge ha hållit kvar vid den gamla metoden att baka på sten, betydligt längre än på det skånska slättlandet. Detta kommer till tydligt uttryck i talesättet:

”Konstiga människor, de torka välling på stenar, sa slättbon när han såg göingen baka stenkakor.”

Dagens stenkaka

Så då till mitt eget experiment. Ingredienser:

  • En platt sten, lämplig att baka på
  • En ordentlig vedeldad brasa
  • En enkel smet av vetemjöl, vatten och lite salt.

Första steget var att elda ordentligt under, vid sidan av och ovanpå stenen. När det hade brunnit en bra stund och jag bedömde att stenen hade blivit tillräckligt upphettad sopade jag bakningsytan ren från glödande kol med några grankvistar. Den första stenkakan blev ganska misslyckad, men efter ett par stycken var jag igång och kakorna började arta sig. Lite granbarr som fastnade i smeten fick utgöra en naturlig krydda.

Knaprig, seg och eldig

Och resultatet? Jo, de flesta stenkakorna blev knapriga men samtidigt läckert baguettesega och med fin eldsmak. Mer brödlika än pannkakor, men det hade väl också med smetens sammansättning att göra. Jag kan definitivt tänka mig att baka detta igen och kanske med lite grövre mjöl. Fast nästa gång blir det nog i en gjutjärnspanna istället för på sten.

Please follow and like us:
error

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

3 − två =